:: = : 147 στρ. ζ ́. έασα. ; ρ; 1110 - στρ.ή. à Str. VII. av'n, 'd st, ingale, K2 Weh! a sonst? 1 Gott, erStr. VIII. Str. VII. Str. VIII. τύπτει· πίτνει δ ̓ ἐν ἐνύδρι δολοφόνου λέβητος τύχαν σο ΧΟ. οὐ κομπάσαιμ ̓ ἂν θεσφάτων γνώ εἶναι· κακῷ δὲ τῳ προσεικάζω τα ἀπὸ δὲ θεσφάτων τίς ἀγαθὰ βροτοῖς στέλλεται ; κακῶν δι πολυεπεῖς τέχνα θεσπιῳδὸν φόβον φέρουσιν μαθ ΚΑ. ἰὼ ταλαίνας κακόποτμοι τύχαι- στρ. ζ ́. τὸ γὰρ ἐμὸν θροῶ πάθος-ἐπεγχέασα. ποῖ δή με δεῦρο τὴν τάλαιναν ἤγαγες ; ΧΟ. φρενομανής τις εἶ θεοφόρητος, ἀμ- στρ.ή. νόμον ἄνομον, οἷά τις ξουθὰ KA. Weh mir, o weh der Armen Schmerzliches Jammerloos! Str. VII. Denn auch von mir beklag' ich das gesellte Weh! Wozu denn hieher brachtest du mich Arme nun? Zu nichts doch, als nur mitzusterben! Was denn sonst? CH. Du von der Wut empört, du von dem Gott, er Dir selbst wildmelo tönst dische Melodie, so wie oft regsam Str. VIII. CA. Alas! of wretched me Save partnership in death? ah, why? Str. VII. Str. VIII. ἀκόρετος βοᾶς, φεῦ, ταλαίναις φρεσὶν Ἴτυν, Ἴτυν, στένουσ ̓ ἀμφιθαλῆ κακοῖς ἀηδὼν βίον. ΚΑ. ἰὼ λιγείας μόρον ἀηδόνος· 1116 ἀντ. ζ'. περίβαλον γάρ οἱ πτεροφόρον δέμας θεοί, γλυκύν τ ̓ αἰῶνα, κλαυμάτων ἄτερ· 1120 Mit unerschöpftem Ton Itys, ach! Itys stets Umsprofst rings von Leid. KA. Weh mir, o weh, der hellen Nachtigall Wonneloos ! Geg. VII. Denn es verliehn den Wuchs ihr mit Befiederung Die Götter, und Wohlleben, süss und thränenlos. With incessant wail, Wo's her! and bitterness of spirit, Itys, A life luxuriant in its growth of woes, CA. Wo is me, the lot Of the sweet songstress, Philomel! for her Doth from the two-edg'd steel await! Ant. VII. |